Magasinet - En etnografisk skattkammare

Museets magasin är stängda för allmänheten och till och med för en stor del av personalen. Där förvaras hundratusentals föremål bakom lås och säkerhetsdörrar, ofta i specialanpassade klimat. Nu bjuds du som besökare in i en miljö som återspeglar mängden och mångfalden i museets samlingar.
Här kan du själv utforska olika teman och ta reda på mer om föremålen. Informationen kommer från museets databas och har samlats in under lång tid. Hur mycket information som finns varierar. Arbetet med att utöka och fördjupa kunskapen om samlingarna är tidskrävande och pågår ständigt.

Magasinets ordning; keramik, porslin, metall

Magasinets ordning – keramik, porslin, metall
I magasinet sorteras föremålen efter material. Då blir det lättare att bevara föremålen. Nya möten uppstår på hyllorna i magasinet. Geografiskt ursprung, tid och sammanhang är inte längre avgörande. En pennvässare från Kina kan stå sida vid sida med en vattenpipa från Uzbekistan.

Samling 1907.57

Kashgar- eller Östturkestanmissionen utgör ett av de märkligaste äventyr som något svenskt missionssällskap, i detta fall Svenska Missionsförbundet, gett sig in på. Öppnandet av ett nytt fält i Centralasien, för att omvända ”muhammedaner och andra hedningar”, hade inletts redan 1891. Verksamheten var väl etablerad 1894 i och med att missionären och språkforskaren Lars Erik Högberg anlänt. Innan man 1938 tvingades lämna det notoriskt oroliga Xinjiang i västligaste Kina hade tjugofyra manliga och trettiosex kvinnliga missionärer arbetat på missionsstationerna. Vid sidan om och till stöd för missionsverksamheten bedrev man omfattande humanitärt arbete på sjukhus, i skolor och på barnhem. Flera missionärer var utmärkta forskare och studerade bland annat uiguriska, som var det lokala språket. Högberg var en mer praktiskt lagd man och etablerade yrkesutbildning i området. Han var också ansvarig för den stora samling föremål som Etnografiska Museet fick 1907. I den finns bland annat områdets alla hantverk dokumenterade.

En insamling - ett lagarbete

Sven Hedin är känd för sina omfattande forskningsexpeditioner i Centralasien. Den etnografiska samlaren som en ensam och stark man är en schablonbild. I själva verket var insamlandet resultatet av många skickliga människors strapatsrika arbete. Sven Hedin var en framstående organisatör som själv allt oftare verkade i bakgrunden.

Leopardens fläckar

Leopardens fläckar har länge fascinerat människor. Mönstret finns i flertusenåriga grottmålningar, i faraonernas Egypten, i antikens Grekland och på avbildningar i Östasien. På den afrikanska kontinenten har leoparden främst symboliserat politisk makt, magisk kraft och hemlig kunskap. Allt sedan 1700-talet har Leopardmönster använts i det västerländska modet. Mönstret har då fått representera det vilda och exotiska. Vad tänker du på när du ser ett leopardmönster?

Introduktion

Hit har saker förts samman från världens alla hörn: Nära en miljon fotografier och hundratusentals föremål bevarade för framtiden. Länge visades bara en bråkdel. Nu öppnas dörrarna på glänt till samlingarnas mångfald och magi. Tusentals spår av resor och relationer, möten och makt.
Lika många ingångar till mänskliga erfarenheter, känslor och idéer. Kanske känner någon igen sin farfar eller mormor på en bild. En annan har händer som minns hur man flätar en särskild korg.
Det är dags att låta de många berättelserna ta plats.
När ett föremål lyfts in i samlingen behandlas det på nya sätt och får ny betydelse. Harpan slutar att klinga och grytorna skiljs från vardagens omsorg.
I museet ligger rituella föremål - en gång använda för att kommunicera med andar - sida vid sida med nedlagda vapen och vilande verktyg.
Alla bär ett föremålsnummer, präntat med hållbart bläck. Den nya identiteten har säkrats, med sikte på evigheten.
Också museet har sina sätt att göra saker heliga.

Magasinets ordning - animaliskt, organiskt

I magasinet sorteras föremålen efter material. Då blir det lättare att bevara föremålen. Nya möten uppstår på hyllan i magasinet. Geografiskt ursprung, tid och sammanhang är inte längre avgörande. En knäskallra av hundtänder från Hawaii kan ligga sida vid sida med en mongolisk skål gjord av ett människokranium.

Donerat, upphittat, överblivet

Museiföremålen har haft ett tidigare liv. Många har brukats i vardagliga bestyr, andra har haft en funktion i rituella sammanhang. De har tagits ur ett sammanhang och förflyttats till ett nytt. En del av föremålens historia förknippas med insamlare och insamlingssätt. Föremålets betydelse, värde och status kopplas ofta till hur och genom vems försorg det kom till museet.

Tiden går och samlingen består

Merparten av museets föremål kom hit under 1900 – talets första decennier. Samlingarna speglar sin samtids syn på kultur och samhälle. De har magasinerats och ibland glömts bort. Somliga föremål har setts som skrämmande eller obegripliga. I vår tid riktas nytt ljus på de etnografiska samlingarna. Aktuella frågor ställs till de gamla föremålen och ny kunskap skapas.

Vågar du gå in?

Vi frågade barn vad de allra helst ville se i magasinet.
Ta någon i hand, kliv in och se vad svaret blev!

Ljud- och bildkammare

För hundra år sedan kunde det vara en stor upplevelse att komma till museet och lyssna på skrapiga inspelningar från avlägsna platser.

Samla eller avväpna

En pil kan leda tanken till krig och stridskonst, men också till överlevnad och jakt.
I museets magasin finns mer än 9000 pilar och spjut! Varför är de så många? Kanske kan insamlandet av pilar och vapen ses som ett slags avväpnande. I så fall är vapnen i montern också troféer och segerbyten.

Inköpt, utgrävt, beslagtaget

Världsomseglingar, arkeologiska utgrävningar, fältarbeten, vetenskapliga expeditioner - föremålen har kommit till museet på olika sätt. De har passerat genom många händer: de ursprungliga ägarna, etnografer, upptäcktsresande, militärer, arkeologer, privatsamlare och antropologer. En del föremål är inköpta, andra är gåvor och några benämns som tagna i strid.

Blekt, deformerat och skört

Textil är svårt att bevara och att ställa ut. Tyger och dräkter mår bäst av att få vila i mörker.
Men visar vi inte den sydafrikanska zulukvinnans aprikosfärgade arbetsrock, bildväven som föreställer en politisk ledare eller kimonon från Kyoto blir bilden av vad som döljer sig i museets magasin kraftlös och ofullständig.

Platsbrist

Så länge som det har funnits museer så har det funnits brist på utrymme. När saker och ting sorteras och placeras i utställningar och magasin, finns somligt som inte passar in. Det som är mycket stort hamnar för sig och blir en egen kategori. De allra största föremålen förvaras separat i särskilda magasin. Ett av museets största föremål är en sjutton meter lång kanot från Söderhavet.

Öronbedövande tystnad

Ett föremål är så mycket mer än det som går att ta på. Ljudet av någon som rör om i en gryta, spänner en båge eller kallar till bön saknas i magasinet. Men när vi betraktar musikinstrument och dansattribut blir tystnaden särskilt påtaglig. I magasinet torkar trumskinnen, instrumenten tystnar och dansmasker förblir liggande stilla. Kan man ana ljudet och den levande rörelsen när föremålen slutat användas?

Tillbaka till drakanadalen

1930 for läkaren David Hummel på en expedition till det nordost-tibetanska höglandet. Där genomförde han en etnografisk insamling i en tebbu-tibetansk by.
På 1990-talet återvände museets asienintendent för att komplettera samlingen. Några av de människor han då mötte och fotograferade hade Hummel träffat och fotograferat sextio år tidigare. Är det dags att resa dit och dokumentera igen?

Malangganer - en etnografisk favorit

Malangganer är snidade trämasker, skapade för begravningsceremonier. Varje malanggan har ett eget ursprung, en biografi och ett personligt namn. Ursprungligen gjordes de för att brännas eller lämnas att förmultna i slutet av ceremonin. Efterhand tillverkades de också för att säljas till västerländska etnografer och upptäcktsresande. Malangganer från Oceanien är ett favoritföremål på många europeiska museer.

Magasinets ordning -lack, trä, fjäder

Magasinets ordning – animaliskt, lack, bast
I magasinet sorteras föremålen efter material. Då blir det lättare att bevara föremålen. Nya möten uppstår på hyllan i magasinet. Geografiskt ursprung, tid och sammanhang är inte längre avgörande. En knäskallra av hundtänder från Hawaii kan ligga sida vid sida med en mongolisk skål gjord av ett människokranium.

Magasinets ordning - Organiskt

I magasinet sorteras föremålen efter material. Då blir det lättare att bevara föremålen. Nya möten uppstår på hyllan i magasinet. Geografiskt ursprung, tid och sammanhang är inte längre avgörande. En knäskallra av hundtänder från Hawaii kan ligga sida vid sida med en mongolisk skål gjord av ett människokranium.

Magasinets ordning - sten, glas, syntet

Magasinets ordning – sten, glas, syntet
I magasinet sorteras föremålen efter material. Då blir det lättare att bevara föremålen. Nya möten uppstår på hyllorna i magasinet. Geografiskt ursprung, tid och sammanhang är inte längre avgörande. Ett durkslag i plast från Burkina Faso i Afrika kan hamna sida vid sida med en spjutspets av glas från Kimberly i Australien.

Öronbedövande tystnad

Ett föremål är så mycket mer än det som går att ta på. Ljudet av någon som rör om i en gryta, spänner en båge eller kallar till bön saknas i magasinet. Men när vi betraktar musikinstrument och dansattribut blir tystnaden särskilt påtaglig. I magasinet torkar trumskinnen, instrumenten tystnar och dansmasker förblir liggande stilla. Kan man ana ljudet och den levande rörelsen när föremålen slutat användas?